Linnea Bengtssons tal på 1a maj
Klimataktivister. Feminister. Palestinavänner. Socialister. Äntligen är det första maj igen. Vår stora högtidsdag. Jag heter Linnea Bengtsson, ordförande för Vänsterpartiet Kristianstad och en av kandidaterna till EU. Många här i dag har säkert firat och demonstrerat på första maj längre än vad jag har levt. Några har kanske vågat sig hit för första gången medan vissa står nyfikna en bit bort och undrar vad det är för jippo i stan. Ni är alla välkomna hit idag.
När högern pratar om återvandringsbidrag då är det majblommeförsäljare och barnhemsbarn som drabbas allra värst. Att barnen i själva verket är födda i vårt avlånga land tycks inte bekymra vår regering något nämnvärt. Mina barn och andras ungar. Så styr Sveriges mest högerextrema regering vårt land, vilket får mig att tänka tillbaka på en klassisk barnvisa. Mormors lilla kråka skulle ut och åka, och ingen hade han som körde.
Vår framtid är för viktig för att strunta i. Om drygt en månad röstar vi i EU-valet, för även Europas framtid är för viktig för att strunta i. Årets val är ett ödesval på många vis. Vi står inför en akut klimatkris som vi måste få bukt på och då är det internationella lösningar som måste till. På hemmaplan ser vi hur nuvarande regering kastar klimatpolitiken på soptippen och precis samma utveckling kommer vi att se i Europa ifall högern får för mycket inflytande där. Å än slank han dit, å än slank han hit, och än slank han ner i diket. Det är därför Vänsterpartiet behövs i Europa.
Barn som drunknar på medelhavet. Det är vår vardag. Vi skulle kunna stoppa det, säga att såhär kan vi inte ha det. I stället har vi högerpartier som slår sig själva på bröstet och säger “titta vi har gjort det ännu lite svårare för människor på flykt att komma hit” och har till och med ett namn för det. Migrationspakten. Hela jag ryser. I spillrorna av förintelse och världskrig lovade vi varandra; aldrig igen. Lika illa för alla barn som spolas upp på stränder, lika illa är det för alla barn som aldrig lyckas ta sig ur krigszoner. I dag, likt alla andra dagar, bär vi med oss Palestinas barn i våra tankar. Drömmen om ett fritt Palestina ger vi aldrig upp.
I slutet av dagen så är det inte varje enskild individs ansvar att stoppa klimatförändringarna. Jag hyser en stor respekt över alla er som valt att börja ta bussen överallt, slutat äta kött och bara handlar kläder på second hand. Ni är otroliga, men det är inte bara ert ansvar att lösa klimatkrisen. Det ligger helt på regeringens bord, med Romina Pourmoktari i spetsen. Jag förstår att det är lätt att tappa hoppet när man tänker på vår klimatminister, som går emot alla forskare och säger att det är lugnt, för hon har ju egna siffror. Det är upp till oss att rösta för vänsterpolitik i EU. För vår skull, men även för våra barn, kommande generationer och alla de människor vi ännu inte mött. Högerns viktigare fråga är billiga bränslepriser, men helt ärligt är det inte en ganska klen tröst att veta att det är prisvärt vid pumpen när bilen flyter ut längs med Helge å?
Valet den 9 juni kommer att gå till historien som de val där vi fortfarande hade chansen att rädda klimatet. Hur valet slutar är vi alla med och påverkar. Är det någonting jag vill att ni tar med i dag så är det just det. För på valdagen är vi alla lika. Då spelar det ingen roll vem man älskar, hur mycket pengar man har i plånboken eller hur vilket land ens föräldrar kommer ifrån. Vi alla har lika mycket att säga till om på just den dagen. Rösta för klimatet, rösta för rättvisa och rösta för medmänsklighet. Rösta på Vänsterpartiet i EU-valet.
