Kristianstad är numera inne på sin fjärde blåbruna budget och även om det finns något mer resurser att fördela denna gång så är den övergripande bilden densamma. Visionerna för Kristianstads kommun saknas helt. Det finns inga som helst ambitioner att utveckla varken skola, omsorg eller social verksamhet. Effekterna blir numera alltmer synliga i form av sjunkande resultat och personal som slår larm om en orimlig arbetsmiljö. Skall Kristianstad kunna utvecklas som en kommun dit människor vill flytta behövs ett nytt styre med en vilja att utveckla kommunen inte bara passivt förvalta. Med blåbruna styren både kommunalt, regionalt och nationellt är tyvärr än hårdare tider att vänta, satsningar på offentlig sektor som tidigare regeringar gjort uteblir. Det blir därmed extra angeläget att pengarna inte tillåts försvinna iväg till ställen där de inte gör nytta såsom extra arvoden och privat flygtrafik eller att överskottet sätts så högt att det tränger undan viktig verksamhet.
Allt fler av kommunens medborgare ställer krav på en genomtänkt och långsiktig planering och finansiering där krav på effektivitet aldrig kan gå före kvalitet och god omsorg. Detta kräver en långsiktig omfördelning av resurser och en solidarisk finansiering. Kommunal verksamhet behöver ha ett långsiktigt perspektiv, för att ge de resultat som eftersträvas. Pengar skall inte ges enstaka år för att därefter dras in igen. Satsningar på arbetsmiljö, barns lärande och socialt förebyggande arbete kräver många års ihärdigt arbete. Resultaten syns inte omedelbart utan är något som arbetas upp över tid och sedan måste underhållas. Vänsterpartiet väljer därför en helt annan väg i vår budget där vi satsar långsiktigt på skola, omsorg och kultur.
Nedan hittar ni vårt budgetförslag i sin helhet, som kommer att debatteras på kommunfullmäktiges sammanträde den 17:e juni
kamrater! detta är det andre första maj som jag håller tal o det är lika speciellt varje gång. det är något särskilt med första maj. det är en dag där vi minns dom historiska framstegen som arbetarklassen har tagit, men också en dag där vi sätter ett rampljus på våra nuvarande kamper.
Jag vill betona att det just är VÅRA kamper. Det fina med första maj är variationen i flaggor, krudiska flaggor bredvid palestinska flaggor, vänsterpartiets logga bredvid hamnarbetarnas logga, ung vänstrare bredvid rutinerade miljöaktivister. trots olika utgångspunkter har vi samma mål, vi ropar samma slagord, vi går gemensamt i 1a maj tåget. och i ett år som än så länge präglats av krig, nazistiska våldsdåd och borgarnas slakt av välfärden är det denna gemenskap som får oss fortsätta göra motstånd. trots våra olika utgångspunkter förenas vi i våra motgångar, att vårt förtryck ser ut på olika sätt men att vi finner en gemenskap i förtrycket. frigörelsekampen är därför en gemensam kamp, och det är därför vi samlas tillsammans under den röda fanan, på denna dag, varje år. och i ett än så länge otroligt pissigt år vill jag berätta lite om dom folkrörelser som får mig att fortsätta kämpa.
I torsdags gick 63 000 vårdarbetare ut i övertidsblockad när SKR inte gick med på Vårdförbundets väldigt rimliga krav på högre löner och arbetstidsförkortning. Det dom gör är inge tkontroversiellt, dom jobbar helt enkelt inte över dom timmar som dom kontraktsenligt måste jobba. Trots detta har borgerlig media gått hårt till attack mot vårdarbetarna, och fokuserat på dom potentiella konsekvenserna för vården, istället för varför arbetarna strejkar från första början. Man säger att konfliktåtgärderna är samhälsfarliga. Men vad kallar man då en underdimensionerad vård? Vad kallar man ett vårdsystem där arbetare tvingas till knäna för att regionen slussar pengar till bemanningsöfretag och privata vårdcentraler istället för att rusta upp våra sjukhus. Det är samhällsfarligt enligt mig. Vårdarbetarnas kamp är vår kamp. Det är en kamp för att ta tillbaka välfärden, för vården ska inte vara en kassako, vården ska vara en samhällsservice för arbetare, av arbetare. Det är detta vårdarbetarna kämpar för idag.
När det eskalerade folkmordet i Gaza nu hållt på i över en månad, när sionisterna börjat få slut på lögner för att rättfärdiga bombningarna av civilbefolkningen, när den politiska klassen verkar orubblig i sitt stöd till terrorstaten Israel, har också den palestinska befrielsekampen tilltagit i västvärlden. Studenter i USA har börjat helt fredligt ockupera universitetsmark och nu i veckan även byggnader, genom så kallade palestine solidarity encampments, där dom kräver en väldigt enkel sak, att universiteten ska avbryta sina samarbeten med en terrorstat som just nu begår folkmord. Den historiska parallellen är viktig, man har historiskt ockuperat universiteten i protest mot vietnamkriget och apartheid i sydafrika. Och varenda gång har staten svarat med brutalt våld. Nu inatt stormade tusentals poliser dom fredliga protesterna i New York, där journalister, lärare och studenter blev brutalt misshandlade. Mn vi ska inte låta detta krossa den internationella befrielsekampen. I dom väldigt få minuter gazabefolkninge har haft täckning har dom sett bilder från USA, från Sverige, och sett västvärldens arbetarklass i solidaritet. Dom kallar det för studenternas intifida, studenternas revolution. Befrielsekampen är igång. Barnen i gaza kommer vara fria under vår livstid. Palestina kommer frigöras.
så låt mig avrunda dethär talet för att tacka er, för att tacka den internationella arbetarrörelsen och för att hylla 1a maj som tradition. låt den gemenskap vi känner idag här och nu motivera oss att kämpa för ett bättre skåne, bättre sverige och en bättre värld. låt solidaritetskänslan här i soliga kristianstad få oss att kämpa för en värld där din kamp är min kamp. från en kamrat till en annan, glad första maj på er. tack.
Klimataktivister. Feminister. Palestinavänner. Socialister. Äntligen är det första maj igen. Vår stora högtidsdag. Jag heter Linnea Bengtsson, ordförande för Vänsterpartiet Kristianstad och en av kandidaterna till EU. Många här i dag har säkert firat och demonstrerat på första maj längre än vad jag har levt. Några har kanske vågat sig hit för första gången medan vissa står nyfikna en bit bort och undrar vad det är för jippo i stan. Ni är alla välkomna hit idag.
När högern pratar om återvandringsbidrag då är det majblommeförsäljare och barnhemsbarn som drabbas allra värst. Att barnen i själva verket är födda i vårt avlånga land tycks inte bekymra vår regering något nämnvärt. Mina barn och andras ungar. Så styr Sveriges mest högerextrema regering vårt land, vilket får mig att tänka tillbaka på en klassisk barnvisa. Mormors lilla kråka skulle ut och åka, och ingen hade han som körde.
Vår framtid är för viktig för att strunta i. Om drygt en månad röstar vi i EU-valet, för även Europas framtid är för viktig för att strunta i. Årets val är ett ödesval på många vis. Vi står inför en akut klimatkris som vi måste få bukt på och då är det internationella lösningar som måste till. På hemmaplan ser vi hur nuvarande regering kastar klimatpolitiken på soptippen och precis samma utveckling kommer vi att se i Europa ifall högern får för mycket inflytande där. Å än slank han dit, å än slank han hit, och än slank han ner i diket. Det är därför Vänsterpartiet behövs i Europa.
Linnea Bengtsson talat i Hässleholm
Barn som drunknar på medelhavet. Det är vår vardag. Vi skulle kunna stoppa det, säga att såhär kan vi inte ha det. I stället har vi högerpartier som slår sig själva på bröstet och säger “titta vi har gjort det ännu lite svårare för människor på flykt att komma hit” och har till och med ett namn för det. Migrationspakten. Hela jag ryser. I spillrorna av förintelse och världskrig lovade vi varandra; aldrig igen. Lika illa för alla barn som spolas upp på stränder, lika illa är det för alla barn som aldrig lyckas ta sig ur krigszoner. I dag, likt alla andra dagar, bär vi med oss Palestinas barn i våra tankar. Drömmen om ett fritt Palestina ger vi aldrig upp.
I slutet av dagen så är det inte varje enskild individs ansvar att stoppa klimatförändringarna. Jag hyser en stor respekt över alla er som valt att börja ta bussen överallt, slutat äta kött och bara handlar kläder på second hand. Ni är otroliga, men det är inte bara ert ansvar att lösa klimatkrisen. Det ligger helt på regeringens bord, med Romina Pourmoktari i spetsen. Jag förstår att det är lätt att tappa hoppet när man tänker på vår klimatminister, som går emot alla forskare och säger att det är lugnt, för hon har ju egna siffror. Det är upp till oss att rösta för vänsterpolitik i EU. För vår skull, men även för våra barn, kommande generationer och alla de människor vi ännu inte mött. Högerns viktigare fråga är billiga bränslepriser, men helt ärligt är det inte en ganska klen tröst att veta att det är prisvärt vid pumpen när bilen flyter ut längs med Helge å?
Valet den 9 juni kommer att gå till historien som de val där vi fortfarande hade chansen att rädda klimatet. Hur valet slutar är vi alla med och påverkar. Är det någonting jag vill att ni tar med i dag så är det just det. För på valdagen är vi alla lika. Då spelar det ingen roll vem man älskar, hur mycket pengar man har i plånboken eller hur vilket land ens föräldrar kommer ifrån. Vi alla har lika mycket att säga till om på just den dagen. Rösta för klimatet, rösta för rättvisa och rösta för medmänsklighet. Rösta på Vänsterpartiet i EU-valet.
Vi står här i dag, och snart 7 månader efter kriget mot Gazaremsan, ett krig som förstörde allt och satte Gazaremsan tillbaka årtionden.
Det kriget dödade mer än 34 000 människor genom att begå mer än 2 890 massakrer, inklusive cirka 13 000 barn, ockupationen kastade mer än 70 000 ton sprängämnen. Det lämnade mer än 77 000 tusen skadade människor och förstörde mer än 514 moskéer och kyrkor.
Under detta pågående krig mot det palestinska folket i Gazaremsan förstördes mer än 405 skolor och 85 sjukhus och vårdcentraler.
Under de senaste dagarna återfanns mer än 392 kroppar från Nasser Medical Complex i en brutal massaker som inte har bevittnats i vår samtida historia.
Det kriget lämnade mer än 2 miljoner fördrivna till Rafah och södra Gazaremsan.
Dessutom stängde Israel sina vägar och ingångar med Västbanken och hindrade mer än 225 000 palestinska arbetare från att nå sina arbetsplatser inom den gröna linjen, vilket förvärrade deras ekonomiska lidande, särskilt eftersom de flesta av dem inte hittar något alternativ till att arbeta i områdena på Västbanken.
Detta rasande krig fortsätter fortfarande, och dess mål har blivit tydligt, vilket är att döda det palestinska folket och avsluta deras saker och ting genom att förstöra Gazaremsan och fördriva mer än 2,2 miljoner människor som bor i detta öppna fängelse, och för dem som Längden av Gazaremsan är 41 kilometer, dess bredd varierar från 6 till 12 kilometer, och dess totala yta är 365 kvadratkilometer.
Mohamed Chehade talar i Kristianstad
Trots global kritik och internationella krav på att stoppa kriget mot Gaza, brydde sig Israel inte om den här saken och struntar i alla internationella lagar och fortsätter att begå massakrer mot det palestinska folket genom att döda barn, äldre och kvinnor.
Inte ens humanitärarbetare är säkra från attacker mot dem, Philippe Lazzarini, generalkommissionär för FN:s hjälp- och arbetsorganisation för palestinska flyktingar (UNRWA), sa att våra anställda som arresterades av israeliska styrkor i Gazaremsan talade om fruktansvärda berättelser om misshandel och tortyr.
Enligt en FN-rapport daterad den 28 mars har hungersnöd blivit verklighet och kan inte längre undvikas i Gazaremsan, där cirka 2,2 miljoner människor bor. En organisation ansluten till UNICEF bekräftade för sin del att ”90 procent av barn mellan 6 och 23 månader och gravida kvinnor möter allvarlig matbrist.”
Volker Türk, chefstjänsteman för mänskliga rättigheter vid FN, sa i en intervju med BBC att Israel bär ett stort ansvar och att det finns ett ”troligt” fall av att Israel använder svält som ett vapen i kriget i Gaza. Han sa också att det skulle vara ett ”krigsbrott”.
Samtidigt är sjukvårdssystemet i princip utraderat, Behoven i Gaza är enorma. Hela sjukvårdssystemet är i princip raserat och det finns ingenstans för människor att ta skydd. De få vårdinrättningar som fungerar är överbelagda och det är brist på medicinsk utrustning, men också grundläggande förnödenheter som vatten och mat.
Det Hamas gjorde fördömdes av alla länder i världen och vi gjorde det, men vi måste också vara tydliga med att Israel bröt mot internationell lag, inte från den 7 oktober i år, utan nästan varje dag i årtionden. Israel ockuperar de palestinska områdena i strid med internationell lag och belägrar de palestinska områdena genom apartheidmuren.
Israel bygger och utökar illegala bosättningar, attackerar och dödar civila och bombar skolor, sjukhus och infrastrukturen. Israel fördriver hela palestinska folket från sina hem och städer och berövar dem mat, medicin och vatten. Israel begår folkmord idag inför världens ögon, och detta stöds av världen när de säger att Israel har rätt till självförsvar. Frågan är nu hur världen reagerar på flagranta brott mot internationell rätt.
Vad Israel gör idag när det gäller mord och brott mot det palestinska folket är samma sak som nazisterna gjorde mot det judiska folket.
Det är mycket olyckligt att, eftersom vi befinner oss i det tjugoförsta århundradet, en era av teknisk utveckling och en era av att stoltsera med högklassiga civilisations- och mänskliga värderingar, vår värld bevittnar länders och folks aggression mot andra med all brutalitet och grymhet som påminner om vad som hände för hundratals eller till och med tusentals år sedan. Och här är hyckleriet hos vissa länder och internationella regeringar som hävdar civilisationen, förmyndarskap av mänskliga och civilisationsvärden, internationella lagar, skydd av demokratin och skydd av rättigheter och friheter avslöjas återigen genom att inta två ståndpunkter på motsatta sidor, som de starkt fördömde den ryska aggressionen mot Ukraina, och stod vid det ukrainska folket rent moraliskt, medan det palestinska folket utsätts för den sionistiska aggressionen, som fortsätter att förfölja dem utan att världen fördömer dess aggression, Vilket samvete, vilken trovärdighet har dessa länder kvar medan de följer den skamliga dubbelmoralen?
Det palestinska folket, liksom det ukrainska folket, är också utsatt för orättvisor och aggression, så varför behandlas de inte på samma sätt, och inte behandlas med samma standard som de utmättes till det ukrainska folket?
Denna värld som lever i dubbel moral beböver vakna till och titta med båda ögonen.
Det är verkligen en hycklande värld som tillämpar dubbelmoral och är rädd för att inse sanningen. Den här världen förtjänar verkligen inte respekt.
Underbara första maj! Vilken dag vi har haft i Hässleholm och Kristianstad! Strålande solsken tillsammans med massor av musik och tal. Vi avslutade dagen med föredrag av regionpolitiker och läkare Lina Myritz om asylsökandes situation i Sverige. Ett stort tack till alla som kom och firade med oss!
Linnea Bengtsson
Alla tal läggs upp som en egen artikel för de som vill läsa i efterhand.
Novemberpogromerna pågick mellan 7-13 november 1938 och nådde sin kulmen natten mellan 9-10 november då hundratals judar mördades av SA, Hitlerjugend och av civila. Många tvingades begå självmord och veckorna efter greps cirka 30 000 judar och skickades till koncentrationsläger, cirka 260 synagogor brändes ner och cirka 7500 butiker och judiska hem vandaliserades. Vi står här idag för att minnas och hedra offren.
Antisemitism har en alldeles särskild plats och funktion som kugghjul i den rasistiska motorn. I mer än tusen år har judar varit den ständiga andre i Europa, den judiska gruppen i Europa har utestängts och urskilts från majoritetssamhällen och gemenskaper, enbart baserat på fördomar om och hat mot det judiska. Antisemitismen är också en del av den svenska historien.
Vi ser det i hur judar förnekats samma rättigheter som andra i landet ända fram till mitten av 1800-talet. Vi ser det i judepassen och i sveket mot de judiska flyktingarna, som alldeles för länge nekades tillflykt i Sverige från Förintelsens skräck. Det är en del av svensk historia som måste synliggöras och erkännas.
Men vi står också här för att antisemitismen är en del av vår nutid. Vi ser det med smärtsam tydlighet i attentat mot synagogor i Göteborg och Malmö och när nazisterna marscherar på såväl kristallnatten som Jom kippur.
För lite drygt en månad sedan attackerade Hamas oskyldiga civila i Israel. Vänsterpartiet fördömde starkt Hamas terroranfall. Israels svar har varit ett urskillningslöst bombande av Gaza.
Hamas illdåd kan aldrig rättfärdiga fördrivning och urskillningslöst dödande av den palestinska civilbefolkningen. Det är aldrig acceptabelt att attackera oskyldiga civila. För att vi i längden ska kunna hoppas på en varaktig fred måste Israels ockupation upphöra och palestinierna tillåtas att leva i frihet. Den senaste månadens händelser får också effekter här i Malmö.
Det måste vara alldeles självklart att judar i Sverige eller i andra delar av världen inte kan hållas ansvariga för den politik som den israeliska regeringen bedriver. Det är lika fel som när ett stöd för Palestinas rätt likställs med stöd till Hamas.
Det är en sammanblandning som Vänsterpartiet aldrig accepterar.
Ingen jude i Sverige ska behöva dölja davidsstjärnan under tröjan, välja bort kippan eller känna rädsla för att samlas i den judiska gemenskapen, skolan eller synagogan. Ingen människa i vårt land ska behöva dölja sin tro, kultur eller läggning. Rasismen måste bekämpas på alla plan i samhället. Sverige har nu i ett års tid styrts av en brunblå regering. En regering som är beroende av ett parti med rötterna i den nazistiska rörelsen och med SS-veteraner bland grundarna.
Ett parti vars företrädare vill bränna böcker, likställer homosexualitet med tidelag, som gång på gång får utesluta sina medlemmar för att de delar och uttrycker nazistiska åsikter och antisemitism. Ett parti som nu dikterar Sveriges flykting- och kriminalpolitik, ett parti som gynnar de rikaste och som på demokratisk väg bekämpar demokratin.
Det vi vet med säkerhet är att klassklyftor, orättvisa och ojämlikhet ger den som vill använda den rasistiska motorn för sina egna syften de allra bästa förutsättningarna. Vi bor i samma land men lever under olika villkor. Det spelar roll vilket namn man har, vilken hudfärg man har och var man är född. En antirasistisk politik måste se detta och vilja göra något åt det.
Utvecklingen ser lika illa ut i Sverige som på många håll i Europa. Nyfascism och rasism vinner ständigt ny mark och utgör ett alltmer accepterat inslag både i parlamenten och på våra gator.
Med historiens lärdom vet vi att dessa krafter utgör ett reellt hot mot många människors liv, de hotar våra fri- och rättigheter och även demokratin i sig.
Det finns inget utrymme för handfallenhet inför auktoritära krafter– inte en millimeter åt rasister och fascister!
Att hedra nazismens offer innebär att bekämpa alla former av rasism här och nu. Vårt hopp står till yngre generationer, att unga människor organiserar sig mot rasism och fascism, för solidaritet och jämlikhet, för allas rätt till frihet. Tack.
