Marschen genomfördes över hela landet den 4:e juni. Här i Kristianstad blev det ett väldigt lyckat arrangemang med många deltagare och stor uppmärksamhet. Från Vänsterpartiet talade Hanna Awad och här finns hennes tal i sin helhet tillsammans med lite bilder från arrangemanget.

Tillgänglighetsmarsch är en marsch som egentligen inte borde behövas i ett samhälle som är demokratiskt med demokratiska värderingar, där ALLA samhällets invånare är inkluderade inte exkluderade i olika sammanhang som det är nu. Det är en självklarhet att otillgänglighet skall finnas med i diskrimineringslagen. Vi skall inte längre tillåta otillgänglighet och diskriminering i samhället på grund av funktionsnedsättning eller annat handikapp.

Otillgänglighet finns överallt; i affärer, på caféer, i skolor och på många andra platser i samhället. Som funktionsnedsatt får man alltid tänka; ”kommer jag in på det här stället, finns där handikapptoaletter, finns det någon som kan läsa tidtabellen på tågstationen åt mig?” Man får alltid ha en god planering. Så skall det inte vara, det skall vara lika enkelt och självklart för alla att gå ut spontant och göra det som faller en in. Det är faktiskt  kränkande att inte kunna ta sig in på caféet där man helst av allt skulle vilja fika med sin familj. Istället tvingas att välja ett annat café. Det är kränkande att inte kunna gå på toaletten på krogen när man är ute och festar tillsammans med sina vänner.

Funktionsnedsättning är inte bara om man sitter i en rullstol, eller om man har svårt med att gå, utan det innefattar  mycket mer. Blinda och synskadade får kämpa de med för att få vardagen att fungera. Blindskrift finns inte överallt, inte ens på ett fåtal ställen. De så kallade ”trottoarpratarna” står i vägen med följd att de blinda går rätt in i dem och för rullstolsburna blir det ibland omöjligt att ta sig förbi på trottoaren. Nu för tiden är det dessutom förbjudet med ”trottoarpratare” men det är många affärs- och caféägare som inte bryr sig, utan helt struntar i lagen.

År 1966 kom de första bestämmelserna som innebar att alla nybyggnationer ska anpassas efter synskadades och funktionsnedsattas behov samt att alla ska kunna få ta del av samhället på lika villkor. Vi har fortfarande en lång väg att gå när det gäller detta, för det byggs fortfarande hus som är otillgängliga.

Otillgängligheten finns överallt och myndigheterna har inte nått de utlovade målen som skulle innebära tillgänglighet för alla. Tyvärr ser man nerskärningar på sådant som är viktigt för att få vardagen att fungera för många människor med funktionsnedsättning.

Fysiska och mentala hinder för funktionshindrade måste byggas bort.

Anställningsstöd och skyddade arbeten är viktiga för många. Men minst lika viktigt är att på allvar flytta ansvaret för anpassning till samhället och arbetsgivarna. Om en kvalificerad människa stängs ute från ett jobb på grund av fördomar eller bristande tillgänglighet är det arbetsplatsen som är funktionshindrad, detta anser vi i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har i budgetmotion i Riksdagen föreslagit ett antal åtgärder för att bygga bort de hinder som står i vägen för funktionshindrade i arbetslivet.

• Att lagstifta om att otillgänglighet är diskriminering – också på arbetsplatser, och investera i tillgänglighetsanpassning

• Minska krånglet med hjälpmedel genom att samla förskrivningen till ett och samma ställe

• Individanpassa sjukförsäkringen så att man kan få ersättning i fler steg än idag för att göra det lättare att börja arbeta.

• Att lagstifta om rätt till daglig sysselsättning för dem med svåra psykiska funktionsnedsättningar.

Uppdaterades: 17 jul 2018