Mikael Persson, gruppledare, kommenterar regeringsbildningen
Så har det gått 48 timmar av intensivt förhandlande och det var dags för ett nytt beslut angående hur vi som parti skall ställa oss till en S-Mp regering med stöd av C och L.
Jag vill även denna gång poängtera att det fortfarande är ett mycket svårt beslut, och att jag har stor respekt för våra ledamöter i partistyrelsen, som hade ansvaret att fatta beslutet. Svåra beslut behöver analyseras noggrant och det är naturligt att olika medlemmar kommer fram till olika slutsatser i en fråga som denna.
Personligen lutar jag alltjämt åt att det borde finnas ytterligare utrymme för förhandlingar. Uppgörelsen mellan S-Mp-C-L är fortfarande politiskt rejält usel och centerns nyliberalism har fått orimligt stort utrymme.
Samtidigt delar jag bedömningen att ett nyval knappast är troligt i nuläget – ett troligare alternativ är en regeringsbildning av M och Kd. Det är ett alternativ som onekligen förskräcker, men samtidigt behöver vi fundera på hur pass mycket usel politik vi kan låta S administrera bara för att alternativet är än värre.
Jag skall också villigt erkänna att det skett ett antal förbättringar sedan i måndags. S har tvingats garantera att de reformer som vi förhandlade fram under förra mandatperioden skall ligga kvar. Det är inga gigantiska frågor men de gör stor skillnad i människors vardag.
I synnerhet tänker jag på busskort för skolever på sommarlovet, gratis preventivmedel till unga och avgiftsbefriad mammografi. Det är frågor som Vänsterpartiet drev igenom och som S nu förbinder sig att försvara.
Till detta kommer ett tydligt hot från vår sida om att välta varje regering som lägger fram konkreta förslag, som skulle innebära steg i riktning mot marknadshyror eller en uppluckring av anställningstryggheten.
Dessa punkter visar tydligt att varje klausul om att Vänsterpartiet inte skulle få något politiskt inflytande inte är värda speciellt mycket. I dessa delar kan vi låta S göra det de är mästare på, gräva ner varje problematisk fråga i en utredning (något vi själva fick erfara med vinster i välfärden).
Som sagt tror jag egentligen att det fanns mer att förhandla om fram till fredagens statsministeromröstning, men skillnaden hade inte varit enorm och jag har stor respekt för det beslut som nu är fattat.
Vi kommer nu att agera som ett tydligt oppositionsparti och i varje fråga tydligt driva våra egna linjer. Vi kommer inte att nöja oss med att göra det i riksdagen – det handlar också om att ta fighten i folkrörelserna och i vardagen, för en helt annat politisk utveckling.
Vi måste visa att det bara finns ett parti som på riktigt står upp för jämlikhet och vänsterpolitik. Det partiet är fortsatt Vänsterpartiet.