Valet är förlorat. Någon annan tolkning är omöjlig att göra. Högern har vunnit valet genom att försöka få folk att tro att de gått till vänster. Arbetarrörelsen har inte, i tillräckligt hög grad, lyckats avslöja högerns retorik.

De har inte behövt svara på hur försämringar för de arbetslösa och skattesänkningar för de rika ska ge fler jobb. Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik, som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet. Deras katastrofala brist på miljöpolitik har inte synats. Vi har inte gjort en dålig valrörelse, men ett dåligt valresultat. 5,8 procent är förstås ingen bra siffra för partiet. Men partiet har genomfört en mycket bra valrörelse, har samlat oss kring ett tydligt alternativ i svensk politik, som vågar vara vänster.

Vi får inte glömma vilken uppförsbacke vi har haft sedan förra valet. Bilden av ett splittrat parti har etablerats i folks medvetande och periodvis har vi varit helt uträknade. Valspurten har liknat en presidentvalskampanj där politiken fått stå tillbaka för frågan om Persson eller Reinfeldt ska bli statsminister. Vi har en hel del att fundera över, analysera och dra lärdom av. Det ska vi göra. Men ännu viktigare är att vi från idag tar på oss rollen som det ledande oppositionspartiet. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra.

Idag är vårt engagemang och vår politiska kamp viktigare än någonsin. Vad högern helst av allt vill se är en bruten vänster. Vad de fruktar är en aktiv kraft som förmår mobilisera protester mot deras politik. Tillsammans med den feministiska rörelsen, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och den internationella solidaritetsrörelsen ska vi vara den kraften. Nu drar vi igång 2010 års valrörelse och ser till att högeralliansens saga blir kort. Lasse Ohly

Uppdaterades: 22 jul 2018