Utestängningen av unga och invandrade och utslagningen av sjuka och funktionshindrade måste brytas. Vänsterpartiet har många konkreta förslag. Bland annat vill vi:

Skapa minst 200 000 nya jobb i offentlig sektor de närmaste fyra åren.

Alla arbetsplatser med minst 25 anställda ska anta och använda mångfaldsplaner.

Skärpt lagstiftning mot arbetsgivare som diskriminerar.

Öka inslaget av arbetsplatspraktik i gymnasieskolan och verka för fler praktikplatser, som kan leda till riktiga jobb.

Höja ersättningen till arbetgivare som anställer människor med funktionshinder eller arbetshandikapp.

Långtidssjukskrivna med anställning ska ha rätt att prova på ett annat arbete under 6 månader.

– * –

En miljon står utanför
Många av dem tar sig snabbt tillbaka in i arbetslivet igen med hjälp av kontakter, arbetsförmedling, rehabilitering eller utbildning.

Men allt fler upplever att de inte har någon chans i arbetslivet. Som söker jobb efter jobb, men aldrig ens får komma på en intervju.

Många av dem är födda utomlands. Eller har ett ”konstigt” namn, därför att deras föräldrar har invandrat.

Det drabbar också människor med arbetsskador och funktionshinder. Det drabbar unga som saknar arbetslivserfarenhet. Och äldre som anses för gamla att satsa på.

Det har blivit trångt om jobben. Och ju trängre det blir, desto svårare att få plats för den som inte anses passa arbetgivarens behov till hundra procent.

Är chefen rasist?
Kanske det. Om man menar en person som tycker att folk med mörk hy eller brytning inte passar in på jobbet. Eller att det i varje fall är säkrare att satsa på en ”riktig svensk”.

Sådan rasism skapar diskriminering och utanförskap. Invandrade och barn till invandrade har också generellt lägre lön än genomsnittet. Och har oftare jobb som de är överkvalificerade för.

Det är ett skamligt slöseri med människors kunskaper och resurser. Det är hög tid att sätta press på arbetsgivarna att sluta diskriminera.

Sjukkarusellen
Tempot och stressen har ökat i arbetslivet. Övertidsarbetet har ökat och många av de mindre betungande jobben har förvsunnit. Bemanningen har minskat på många arbetsplatser.

Cirka 250 000 jobb har till exempel försvunnit från den offentliga sektorn de senaste femton åren. Samtidigt ökar behoven av vård och omsorg.

Det är inte så konstigt att fler slits ut, och att det blir allt svårare att komma tillbaka för den som blivit sjuk.

Det går inte att pressa människor hur hårt som helst. Det är hög tid att arbetslivet anpassas efter människors behov och förmåga.

De kallar det flexibilitet…
Det finns de som hävdar att ungdomar inte vill ”fastna” på en arbetsplats utan hellre vill prova på olika saker. Vara fria, liksom.

I så fall är unga i paradiset idag: Vikariat, provanställningar och andra otrygga, tidsbegränsade jobb, är ofta det enda som erbjuds den som är under 25. Nästan hälften av de unga LO-kvinnorna har sådana jobb.

Att aldrig komma in på arbetsmarknaden innebär att man inte kan planera sitt liv som vuxen. Flytta hemifrån, skaffa barn eller resa.

Arbetsgivarna kallar det att vara flexibel. Osäkerhet och ofrihet är andra ord för samma sak. Men det låter ju inte lika kul.

Frihet har den som kan känna sig trygg och våga tro på framtiden. Det är därför det är så viktigt med en stark arbetsrätt och kollektivavtal som gäller lika för alla.

Uppdaterades: 21 jul 2018