Arne Blomqvist, den äldsta vänsterpartisten i Skåne och byggmästaren från Maglehem dog den tolfte april, nittiofem år gammal. För alla oss som kände Arne kommer dessa ord att kännas ihåliga och otillräckliga, men hur beskriver man ett så rikt och otroligt liv som  Arnes. Arne Blomqvist var allt annat än ordinär. Det lilla jag vet är det han berättat alla de gånger vi träffats hemma hos Arne, hemma hos mig, på våra möten och på partikongressen vi tillsammans åkte till våren 2008.
Han berättade att han föddes i Stockholm, att han utbildade sig till möbelsnickare. Som sjuttonåring var han med om en arbetsplatsolycka och miste synen på ena ögat. Arne växte upp i en socialdemokratisk familj men gick med i vänsterpartiet 1941 för att stå upp mot nazismen som härjade i Europa och Sverige. Som ung reste han runt i Europa som cirkusartist, han var fältjägare under andra världskriget, för att sedan komma hem igen och kämpa på hemmaplan. Inom vänsterpartiet var han aktiv på olika nivåer fram till pensionen, när han tog en paus från det politiska livet.

Arne Blomqvist, den äldsta vänsterpartisten i Skåne och byggmästaren från Maglehem dog den tolfte april, nittiofem år gammal. För alla oss som kände Arne kommer dessa ord att kännas ihåliga och otillräckliga, men hur beskriver man ett så rikt och otroligt liv som  Arnes. Arne Blomqvist var allt annat än ordinär. Det lilla jag vet är det han berättat alla de gånger vi träffats hemma hos Arne, hemma hos mig, på våra möten och på partikongressen vi tillsammans åkte till våren 2008.
Han berättade att han föddes i Stockholm, att han utbildade sig till möbelsnickare. Som sjuttonåring var han med om en arbetsplatsolycka och miste synen på ena ögat. Arne växte upp i en socialdemokratisk familj men gick med i vänsterpartiet 1941 för att stå upp mot nazismen som härjade i Europa och Sverige. Som ung reste han runt i Europa som cirkusartist, han var fältjägare under andra världskriget, för att sedan komma hem igen och kämpa på hemmaplan. Inom vänsterpartiet var han aktiv på olika nivåer fram till pensionen, när han tog en paus från det politiska livet.

Det var våren 2006 som jag träffade Arne för allra första gången. Vi träffades under de röda fanorna vajande i vinden. Han kom till vårt Första maj firande, fast besluten att återuppta kampen mot nynazism och rasism och för ett rättvisare samhälle, 89 år gammal. Det var kärlek vid första ögonkastet. Denna rättframma, kloka, stolta och envisa man som älskade livet förtrollade oss alla med sina historier och sin passion. Han blev vår Arne, jämngammal med partiet, men i sitt hjärta yngre än de flesta.

Du lärde oss mycket Arne. Du lärde oss att aldrig glömma vilka vi var, var vi kom ifrån och vart vi är på väg, samtidigt som du visade oss också hur man kan uppskatta det lilla och vackra i nuet. Små magiska stunder fyllda av vänskap och lycka. En vanlig bilfärd genom byn. En spinnande katt under din hand, ett nyfött barn i ditt knä och den varma sommarsolen i Blåherremölla etsar sig fast i mitt minne. En noggrant packad picknickkorg och en välplanerad resa till kongressen med en historia vid varje rastplats. Vi tackar dig för det du gav oss. Ett liv av kamp, ett liv av hopp, tillsammans. Vila i frid kamrat!

Ruzica Stanojevic

Uppdaterades: 16 jul 2018