1:a maj tal av Linda Nilsson
Vid årets socialistiska 1:a maj i Kristianstad slöt ett hundratal upp för att demonstrera under de röda fanorna. Efter demonstrationen talade Vänsterpartiets riksdagskandidat Linda Nilsson, som bland annat undrade vad en människa egentligen är värd i dagens samhälle.
För de som inte hade möjlighet att höra talet i sin helhet finns det här att läsa.
I år är det valår. Vänsterpartiets paroll inför valet är ”Inte till salu”. Det sammanfattar väldigt väl det samhälle vi vill ha, och vad det är vi kritiserar med den sittande regeringen.
Vi är inte till salu. Sverige är inte till salu. Allt kan inte säljas.
Vi har under många år hört skräckfyllda vittnesmål om en välfärd i fritt fall. Människor utnyttjas i fas 3, vårdplatser till våra sjuka räcker inte till, gravida kvinnor får själva leta plats att föda på och förskolorna serverar våra små hårt bröd och vatten. Är detta en beskrivning av fattig-Sverige 1914? Nej, detta är 2014.
Av vilken anledning? Jo, för att vi idag har ett samhälle där allt och alla är till salu. Ett samhälle där det är okej att bedriva välfärdsverkssamhet i vinstintresse och sedan gå i konkurs för att kunna hämta hem pengarna. Ett samhälle där den billigaste aktören premieras istället för vårt behov av en trygg och tillgänglig välfärd.
Kollektivtrafiken som skulle bli så bra drivs nu av ett otal olika aktörer, som istället för att samarbeta gör allt för att stjälpa varandra. Färdtjänstberoende får ofta finna sig i att taxin aldrig dyker upp, eftersom man inte är tillräckligt lönsam för taxibolagen. Varför? Jo för att allt är till salu.Kollektivtrafiken som skulle bli så bra drivs nu av ett otal olika aktörer, som istället för att samarbeta gör allt för att stjälpa varandra. Färdtjänstberoende får ofta finna sig i att taxin aldrig dyker upp, eftersom man inte är tillräckligt lönsam för taxibolagen. Varför? Jo för att allt är till salu.
Klyftorna har ökat lavinartat, ständigt påhejat och möjliggjort av regeringens klyftökarreformer. Reformer som tillsammans går ut på att den som har ska få. Så skapar man en underklass som ska stå med mössan i handen och vara tacksam för smulorna som faller ner. Och till råga på allt argumenteras det cyniskt och på fullt allvar från borgerligt håll att ”ju större klyftor vi har desto mer finns det för de fattiga att sukta efter”. Det låter som ett absurt och osmakligt skämt. Men, mina vänner, det är Sverige 2014.
Och vi har fått nog. Det finns en bra beskrivning av kapitalismen som ”den barnsliga idén att inget någonsin kan vara för mycket”. Men det kan det. Detta är för mycket. De stora skillnaderna mellan människor är för mycket. De våldsamma raseringarna och utsugningarna av vår gemensamma välförd är för mycket. Förnedringen av utsatta människor är för mycket. Att räkna en människas värde i pengar är för mycket!
Och vi har fått nog. Det finns en bra beskrivning av kapitalismen som ”den barnsliga idén att inget någonsin kan vara för mycket”. Men det kan det. Detta är för mycket. De stora skillnaderna mellan människor är för mycket. De våldsamma raseringarna och utsugningarna av vår gemensamma välförd är för mycket. Förnedringen av utsatta människor är för mycket. Att räkna en människas värde i pengar är för mycket!
Hur mycket är en människa värd? Och i så, fall hur mycket är en människa inte värd? Vill vi ha ett samhälle som svarar på den frågan? Det vill inte jag och det vill inte Vänsterpartiet. Vi vill ha en vård som har tid, utrymme och resurser att göra människor friska; en skola som kan möta allas våra barns behov; en arbetsmarknad med riktiga jobb och riktiga löner och framför allt ett samhälle som inte värderar sina medborgare efter plånboken. I september är det allvar. Det är människors liv det handlar om. Och det är vår skyldighet att visa att en annan värld är möjlig.