Dubbelmoral i regeringen
Vänsterpartiets skånska riksdagsledamot, Marianne Berg, skriver tillsammans med partisekreterare Pernilla Zethreuas i fredagens Kristianstadsblad om den dubbelmoral som kännetecknar den nytillträdda borgerliga regeringen.
Värdet av den ekonomiska brottsligheten i Sverige beräknas till cirka 150 miljarder kronor om året. Omkring 100 miljarder av detta är undanhållna skatter och avgifter. Den svarta sektorn är ett stort samhällsproblem. Mot den bakgrunden är uppgifterna om ekonomisk brottslighet bland moderata politiker, även bland ministrar, allvarliga.
Det är anmärkningsvärt att ministrar har använt svart hemtjänst och inte betalat lagstadgad arbetsgivaravgift. Borgerlighetens feminism består tydligen i att utnyttja svart arbetskraft i eget syfte för att få mer pengar i plånboken. Det är oftast kvinnor som utför hushållsarbete i andras hem. När arbetet utförs svart, saknar dessa kvinnor försäkringar, fackliga rättigheter och pensionsgrundande lön. Ministrarna har fullständigt struntat i detta.
Den numera avhoppade kulturministern har låtit bli att betala tv-avgift under femton år, inte på grund av slarv, utan som en ideologisk handling. Detta är ett smaklöst exempel på civil olydnad. Sammantaget kommer ministrarnas agerande att påverka tilltron till demokratin, beslutade lagar och skattesystemet även i framtiden.
Den nya regeringen har vunnit valet på en hård politik mot kriminalitet. Högern talar om längre fängelsestraff och fler poliser. Men när det gäller avslöjanden kring de egna ministrarna så valde statsministern att i partiledardebatten kommentera det genom att säga ”det är inget brott vi talar om.” Utrikesminister Carl Bildt (m) säger till journalister att han känner många som utnyttjar systemet.
Så när regeringen nu tvingas backa i sitt försvar för politikernas brottslighet är skadan ändå skedd. Bilden av regeringens moral vad gäller skatter och avgifter har klistrats fast på våra näthinnor. Regeringen Reinfeldt kommer inte att kunna ändra den. Den avbön som nu görs, steg för steg, görs inte på grund av övertygelse, utan är en direkt följd av ett yttre tryck från ett ihärdigt mediedrev och en massiv opinion. Det framgår med pinsam tydlighet.
Vi menar inte att politiker måste ha ett fläckfritt förflutet. Vi vill inte släpa alla som dragit på sig en betalningsanmärkning inför skampålen. Människor är inte felfria. Den som haft parkeringsböter eller en trasslig uppväxt, måste också våga kandidera till politiska uppdrag i framtiden. Den som sett en fängelsecell från insidan, men har sonat sitt brott kanske rentav har viktiga erfarenheter att bidra med i det politiska samtalet? Vi vill alltså varna för att den här typen av debatter ibland urartar i en självgod, hycklande moralism med ögontjäneri och stigmatisering som följd.
Det allvarliga med den attityd som framkommit från regeringshåll under den senaste tiden är av en annan art. Den visar på ett pampvälde som man ibland hittar i länder med en annan förvaltningskultur, där höga politiker blir en överklass som anser sig ha rätt att flyta ovanpå lagar och regler. I ett sådant samhälle upphör politikerna i förlängningen att vara folkets representanter. De blir istället deras herrar.
Skattesystemet bygger på att medborgare och företag ställer sig bakom att vår gemensamma välfärd ska finansieras på det sätt som beslutats i demokratisk ordning. Offentliga personers agerande har stor betydelse för att denna ordning ska efterlevas.
Skattefusk snedvrider konkurrensen och riskerar att slå ut seriösa företag. Den som arbetar svart är helt utelämnad till arbetsgivaren och helt i avsaknad av grundläggande rättigheter. En regering som vill att fler ska starta eget borde stå i främsta ledet mot skattefusk som slår undan benen för hederliga företag.
Regeringens dubbelmoral är inte bara ett problem för ministrarna. Frågan handlar om politikens och rättssamhällets trovärdighet.
Marianne Berg
Pernilla Zethraeus