Ett bredare perspektiv
Vänsterpartiet Kristianstads kommunfullmäktigekandidater, Hanna Awad och Mikael Persson, har skrivit en debattartikel om sin syn på konflikten i Israel/Palestina, vilken även publicerats i Kristianstadsbladets nätupplaga.
Mellanöstern befinner sig i kris och det finns många åsikter om varför. Det är inte lätt att säga vem som har rätt och vem som har fel. Men det finns vissa fakta, både historiska och nutida, som måste beaktas av alla som försöker sig på att döma i denna fråga. Före andra världskriget fanns det ett Palestina, detta land beboddes av judar, kristna (araber) och en majoritet av muslimska araber. Efter krigsslutet och Europas uppvaknande till de fasor som Hitler och nazismen utsatt människor, för uppstod en diskussion om vad som borde göras för att ersätta de människor som hade fördrivits från sina hem, länder och liv. Invandringen av judar till Palestina hade börjat redan 60 år tidigare och även om andra förslag lades fram fick de inget stöd och trots arabiska protester beslutade sig FN’s generalförsamling 1947 för att dela det dåvarande Palestina i två stater och staten Israel utropades den 14 maj 1948.
Krig mellan Israel och dess grannar bröt i princip ut direkt därefter. Även om åsikterna om upprinnelsen till kriget skiftar, så är dess effekter odiskutabla. Det palestinska territoriet halverades ytterligare en gång och mer än 700 000 palestinier fördrevs från sina hem och hamnade i flyktingläger, som fortfarande finns kvar. Krisen som i nuläget råder över Mellanöstern bör förstås i ljuset av denna känsla, som människor i Palestina och Libanon har av en västvärld och i synnerhet ett USA, som osvikligen stödjer Israel oavsett vilka förbrytelser landet gör sig skyldig till. När Palestina höll val i januari blev valresultatet inte det västvärlden väntat sig. När Palestinierna inte röstade som förväntades utan valde Hamas, utsattes de för massiv kollektiv bestraffning. Västvärlden frös inne ekonomiska bidrag och annan hjälp. Samtidigt behåller Israel den Palestinska statens skatter och därmed förvägras människor mediciner och andra livsnödvändiga förnödenheter. Tusentals Palestinska tonåringar och även barn sitter i israeliska fängelse och människor avrättas av Israels armé. Allt under förevändning att Israel måste försvara sig mot terrorism.
Man ska vara försiktig med orden. Men det måste sägas tydligt, Israel är idag en rasistisk apartheidstat med upprepade brott mot mänskliga rättigheter och mord på sitt samvete. Vi har här en regim som genomför godtyckliga massarresteringar. Tungt beväpnade soldater går in i palestinska byar, understödda av pansar och helikoptrar. Israelisk polis tar ut samtliga palestinska män till förhör utan konkreta anklagelser. Om någon på en gata begår ett brott så demolerar militären några hus på samma gata. Man genomför angrepp mot sjukvårdspersonal och utomrättsliga avrättningar av politiska aktivister, som man ogillar. Det finns dokumenterade exempel på tortyr. Värdefulla vattentillgångar stjäls från palestinska områden och hindrar palestinsk handel med omvärlden. Exemplen på systematiska trakasserier är otaliga. Israels regering kliver nu fram ytterligare några steg på våldets väg genom grova kränkningar av Libanons suveränitet. Israel har de senaste veckorna bombat Libanon sönder och samman och varken skonat FN-posteringar, infrastruktur eller civilbefolkning. Några av de mest uppmärksammade, men absolut inte de enda attackerna mot civila, innebar att 37 barn dödades i Qana och att 15 000 ton olja läckte ut efter bombningen av ett kraftverk i Jiyeh.
I en kommentar har man lovat att bomba sönder 10 hyreshus för varje Hizbollahraket som landar i Israel. Detta är orimligt. Det är en av de värsta formerna av öppet deklarerad kollektiv bestraffning som beskådats på länge, och det är ett flagrant folkrättsbrott. Samtidigt fortsätter Israels angrepp mot civilbefolkningen i Gaza. Hela befolkningen i Gaza hålls i ett fängelse, under svåra humanitära förhållanden. Den väg som Israel slagit in på är inte bara brottslig mot civila palestinier och libaneser, utan också ett allvarligt hot mot freden i hela regionen. Ingen får förledes att tro att konflikten handlar om religion eller kulturella motsättningar. Den är i högsta grad politisk.
Världssamfundet måste ta klar ställning mot våldet, ockupationen och krigshandlingarna. Den enda anständiga svenska linjen nu måste vara att agera i både FN och EU för att Israels krigshandlingar ska fördömas och ett omedelbart eldupphör införas.
Hanna Awad
Mikael Persson
Kommunfullmäktigekandidater för Vänsterpartiet Kristianstad