Nej till utökad svensk trupp i Afghanistan
Tisdagen den 6 december debatterar riksdagen frågan om väsentligt utökad svensk trupp i Afghanistan. Som enda parti röstar vänsterpartiet emot detta.
Riksdagsledamöterna Alice Åström och Berit Jóhannesson menar att Sverige inte ska samarbeta med en stat som tillgriper tortyr, hemliga fängelser och utomrättsliga avrättningar.
Två månader efter angreppet på World Trade Center gick USA och dess allierade in i Afghanistan med hänvisning till självförsvarsrätten. Den hänvisningen godtogs, trots sin orimlighet, av FN:s säkerhetsråd. Anna Lindh förklarade emellertid att denna intervention vilade på svag folkrättslig grund – ett uttryck som måste anses vara ett rejält understatement.
USA-alliansens trupper drev tillbaka talibanerna, men de behärskar fortfarande vissa delar av landet eller bedriver gerillakrig i områden som behärskas av USA-alliansen och de krigsherrar som USA-alliansen knutit förbund med.
När talibanerna drivits tillbaka fick Sverige frågan om man kunde bidra med en fredsordningsstyrka, ISAF, i Afghanistan, placerad i Kabul. ISAF skulle sändas till Afghanistan på ett FN-mandat. Vänsterpartiet ställde i den situationen upp på regeringens proposition.
Krigföringen mellan USA-alliansen och talibanerna fortsatte dock. Det som förklarats vara en akt av självförsvar övergick till en långvarig och regelrätt krigföring.
Risk för sammanblandning
I april 2004 ville regeringen utvidga den svenska insatsen i Afghanistan och placera en del av den i norra Afghanistan, som behärskas av general Rashid Dostum och som då ansågs relativt lugn. Vänsterpartiet gick denna gång emot regeringens proposition. Vår motivering var att det nu förelåg risk för sammanblandning mellan USA-alliansens stridande förband och ISAF-styrkorna. ISAF-styrkorna skulle fyllas på med soldater som tidigare ingått i USA-alliansen. Vänsterpartiet ansåg detta olämpligt. Det hade visat sig i Irak att stridande soldater som, när de fick andra uppgifter som t.ex. fångvaktare i Abu Ghreib-fängelset, tog med sig den praktik och den mentalitet de förvärvat som stridande soldater. F.d. stridande soldater är inte lämpliga i förband som skulle upprätta ett förtroendefullt förhållande till befolkningen.
Vid ett utskottsmöte 29/11 2005 beslöt majoriteten om en utökad styrka till norra Afghanistan. Vänsterpartiet reserverade sig. Det har, sedan förra gången frågan behandlades i riksdagen, visat sig att sammanblandningen av stridande förband ur USA-alliansen och ISAF-styrkorna de facto inträffat.
Kritik från Läkare utan gränser
Sammanblandningen drabbade först hjälporganisationer i Afghanistan. Sex medarbetare ur Läkare utan gränser (MSF) dödades, vilket ledde till att organisationen beslöt att lämna landet och förklarade att ”MSF håller inte bara talibanerna och president Karzais regering ansvariga för läget, utan också USA-alliansen”.
Stefan Liljegren från MSF riktade skarp kritik mot USA-alliansen och förklarade att alliansen ”skyddar sig bakom den trovärdighet som vi byggt upp. Exempelvis har vi alltid färdats i helvita bilar. Nu använder sig USA och även svensk FN-trupp på plats av vitmålade bilar utan någon symbol som anger att det är en militär bil med beväpnade soldater i. USA-soldater är i många fall även civilklädda. Följden har blivit att även våra bilar blivit måltavlor. Amerikanerna har också delat ut flygblad vid våra kliniker, där de hotar afghaner med att läkarvården och biståndet kommer att dras in om de inte ger USA upplysningar om talibanerna och al-Qaida.”
En av orsakerna till att MSF lämnade Afghanistan var att talibanerna tagit på sig ansvaret för de sex MSF-medarbetarnas död, med motiveringen att MSF var USA:s spioner. (TT, den 28/7 2004.)
Sedan MSF lämnat Afghanistan har flera incidenter inträffat – en brittisk och en tysk ISAF-soldat har dödats för att det inte går att skilja USA-alliansen från ISAF.
Den utveckling som ägt rum har medfört att ISAF-styrkorna och hjälporganisationer uppfattats som ett komplement eller bihang till USA-alliansens styrkor.
Inte vilka medel som helst
Vi anser vidare att Sverige inte skall samarbeta med en stat och dess allierade som tillgriper vilka medel som helst i sitt ”krig mot terrorismen” – som använder sig av tortyr, hemliga fängelser, fängslanden utan rättegång och utomrättsliga avrättningar m.m. i sin verksamhet. Och det rör sig faktiskt om ett konkret samarbete. En hög militär från alliansen skall även vara hög chef för ISAF.
Istället för att fungera som ett bihang till USA-alliansen bör Sverige agera i FN och andra internationella sammanhang för att alliansen lämnar Afghanistan. Man kan inte bekämpa terrorismen på ett trovärdigt sätt om man själv bryter mot de mänskliga rättigheterna, vilket USA-alliansen och
dess afghanska bundsförvanter gör.
Den dag alliansen lämnar Afghanistan är vi dock mer än villiga att tillstyrka FN-trupper dit för att värna om den säkerhet som befolkningen har rätt till. Men tillsammans med andra krafter utifrån, som genom sitt uppträdande undergräver uppdragets trovärdighet, är inte den uppgiften genomförbar.
Berit Jóhannesson, riksdagsledamot (v) försvarsutskottet
Alice Åström, riksdagsledamot (v) utrikesutskottet