Här publiceras det tal som Lina Noväng, aktivist i Kristianstads antinazistiska nätverk och medlem i Ung Vänster, höll vid manifestationen till minne av kristallnatten.
Kamrater,
Det är den nionde november idag. Detta är dagen som vi samlas för att minnas.

Natten mellan den nionde och tionde november 1938, ägde vad som efteråt blivit känt som kristallnatten rum. Det var natten då tysklands nazister tog det första stora steget mot vad som skulle komma att bli en omfattande förintelse på det judiska folket. Det var natten då judiska affärer och synagogor stod i brand och glassplittret låg strött över gatorna. Då människor misshandlades, bortfördes och mördades. Det var 67 år sedan, har vi redan glömt?

Men vad hände sedan? Vad hände efter att nazismen inte längre var ett faktum, utan något utrotat, något icke-existerande?
Nazismen var aldrig utrotad, det var det nog få som trodde innerst inne, det som hände var att den inte längre tilläts att påverka samhället. Det demokratiförakt och folkförakt nazismen stod för blev oacceptabelt. Det rådde nolltolerans. Total nolltolerans.

Här står vi idag i Kristianstad och det är någonting som har hänt. Nolltoleransen vacklar. ”efterlyses: stolta européer”, ”nordisk frihet!”, ”köp mein kampf” och ”stoppa mångkulturen” går att läsa på elskåp och lyktstolpar, på väggar och i flygblad. Det är ett budskap som tidigare väckte avsky hos människor och som inte under några omständigheter tilläts växa i styrka, såsom det har tillåtits göra de senaste åren. Jag tror att vi har glömt.

1 maj var det en demonstration här. En fascistisk demonstration, där ett 70-tal nynazister marscherade genom stadens gator. Ett flertal i politisk uniform. De hade varken tillstånd att få tala eller att få demonstrera. Visst väckte det uppståndelse, men förvånansvärt få noterade det. Man kanske tänkte att det bara var en demonstration, en demonstration som alla andra. Men National Socialistisk Front är inte ett parti som alla andra. De är ett parti som vill avskaffa demokrati, som vill införa rasbiologi i skolan, som vill göra ett ”felaktigt” utseende till en brottslig handling. De är ett parti som hyllar Hitlers födelsedag med kalas och tårta och som heilar och talar under hakkorsets fana. De är inte ett parti som alla andra.

För en månad sedan kunde vi följa en artikelserie om nynazismen i lokaltidningen Kristianstadsbladet. Det var rubriker som ”Kristianstad är det största NSF-fästet i landet” och ”trasiga ungdomar lockas av nazism”. Detta öppnade ögonen på många. Aktiva nynazister stärktes definitivt, då sammanhållningen ökade. För dem löd regeln: all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Men trots de negativa effekterna med att ge ett fascistiskt minoritetsparti mediautrymme, så var det en stark knuff i ryggen för alla anti-rasister i staden. Vi har rest oss upp och insett att det måste ske en drastisk förändring i dagens samhälle.

Det patriarkala, kapitalistiska system vi lever i idag är ett samhälle där den stora majoriteten av befolkningen lever under förtryck. Det är ett samhälle där du tjänar på att vara osolidarisk och där du endast lyckas ta dig någonstans genom att trampa på så många andra som möjligt. Resultatet blir en grogrund för våld, för missnöje och främlingsfientlighet. Rasism är en direkt följd av de orättvisor och klyftor som växer sig allt större. Och det är också där som det måste ske en förändring. Att det till och med är fråga om klass när det kommer till utbildning är tragiskt. När elever i den kommunala skolan får lida av fler och fler nedskärningar i både skolmateriel och utbildade lärare är det inte så underligt att det väcks ilska och förtvivlan. Att den ekonomiska situationen i hemmet ska få ha en total inverkan på något så grundläggande som utbildning är förödande. För vad blir resultatet, om inte utstötta, arga ungdomar, fast beslutna om att de aldrig kommer att få jobb, för att invandrarna tagit alla jobb, och utan jobb dras bidragen in för att invandrarna snor alla skattepengar. En enkel lösning på en mycket svår fråga.

Men vad gör staten, vad gör kommunen? De startar en mat- och dryckprofil för miljontals kronor. Pengar som, istället för att gå till allmän välfärd, främjar konkurrenssamhället. Att missnöjet i samhället växer tycker inte jag är så konstigt.

Men att det finns en orsak, att det finns en förklaring och en grund, legitimerar inte under några omständigheter nazismen som ideologi.

NSF och andra fascistiska organisationer är starkare nu än vad de har varit på länge. De är större, de är fler. Det var inte länge sedan de startade här, men under det senaste året har de rekordrekryterat. Risken att NSF skulle vara ett allvarligt hot mot demokratin i landet, att de skulle komma till makten och förvandla Sverige till 40-talets totalitära nazistat är kanske inte så stor, men det är skrämmande att risken över huvud taget existerar. Och trots att de ännu är en blygsam minoritet kvarstår faktum att de utgör ett hot mot enskilda individer och grupper.

Idag fungerar det inte längre att sitta tyst. Vi måste även efter denna manifestation fortsätta att visa att vi är många och att nynazism inte är något som får accepteras i vårt samhälle. Vi måste minnas att alla kan göra något. Alla kan skriva en insändare. Alla kan riva ner ett klistermärke. Alla kan klottra över en affisch. Men framför allt: att alla kan ta ställning.

Tack.

Uppdaterades: 21 jul 2018