Kommunalrådet Bengt Gustafsons (m) syn på framtiden, och att ta en titt över gärdsgården, är ett utspel som ställer massor av frågor om personen, visionen och framtiden.

Framtid för mig och vänsterpartiet är en långtgående satsning på vår verkliga framtid, barn, vård och omsorg, men det är klart, detta är ju värdegrunder som (v) står ensamma kvar med.

Om Gustafson har tid att titta utanför herrgården, och ser alla vid gärdsgården, så ser han alla de som bor runt om i byarna i Kristianstad, och som undrar när vi skall ha råd att
satsa på dem. Visst, det byggs inga monument av politiker som gör rätt, bara av politiker som gjort fel. Framtiden byggs av politiker i dag, men skördas av våra barn imorgon. Om våra folkvalda är beredda att belåna sig för framtiden låt oss då ge framtiden en chans, visa våra barn att vi tror på dem, att inget pris sätts på deras värde, att vi är beredda att ge dem de bästa skolorna i Sverige, de bästa fritidssysselsättningarna och maximal tillgänglighet för utveckling.

Folkvalda i kommunen, som ser nyktert på arenabygget och som ställt sig bakom en folkomröstning, visar på demokratins styrka, medan den andra sidan visar på dess svagheter. 3000 namnunderskrifter garanterar inte en
folkomröstning, utan endast en möjlighet till politisk reflektion, avsändaren är från oroade kommuninvånare.

En fråga kvarstår, och jag ställer den nu: Varför vill inte företag och andra investerare bidra?

Jag tror mig veta skälet, det går inte att sätta en prislapp på
arenaprojektet. Som alla byggprojekt är kalkylerna diffusa och fördyringar kommer under resans gång – och vi vet inte vilken ekonomisk framtid vi har att se fram emot.

Politiker har en tendens till att använda marknaden som faktor när man vill sälja ut svenska folkets tillgångar. Ja, då duger inte kommuner och staten att vara arbetsgivare
eller ägare. Nu sätts alla marknadsregler ur spel, för det finns ingen marknad som vill investera i projektet.

Som betalning för projektet skall kommunalt ägda bostäder säljas ut. Ja som vanligt är det de gemensamma arven, som vi skall lämna till våra barn som får stryka på foten.

Vill även passa på att lämna en uppmaning till
företagare i Kristianstad, ta till orda i frågan, för eller emot spelar ingen roll, men det är vi gemensamt som kommer att få betala kalaset.

Är då (v) emot arenabygget? Nej, bara sättet att finansiera det på, samt var det placeras.

Med risk att framstå som dysterkvistar tar (v) risken att sticka ut huvudet och ställa frågan: Vad kan vi få för dessa pengar som gagnar hela kommunen?

Frågan skall kanske ställas till de föräldrar som inte får dagisplats? Eller till Åhusborna, som ännu en gång blir snuvade på badhuset, eller ungdomarna som vill ha sin skejthall och så vidare.
Listan på behov är lång, så även önskningarna att få dem tillgodosedda.

På riksnivå i politiken säger man att alla investeringar måste vara finansierade. vilket garanterar en ansvarsfull politik, och med detta menas att kakan ska fördelas och att någon får mer, andra mindre. Kakan skall nu delas och av den anledningen är det skäl nog för folkomröstning. Beslutsfattarna får presentera vinnare och förlorare,
samt visa sina kloka invånare att demokratin står stark i kommunen. Då först delar vi ansvaret för projektet.

Till sist: Är det inte Gustafson som låtit framtiden fara förbi, och att vi nu skall bygga ett monument över er samtid?

Patrik Ekdahl

Uppdaterades: 21 jul 2018